Måndag

I måndags åkte vi till hjorten och köpte glass, vädret var så fint. Men blåsigt.

Vi satte oss nere vi vattnet och njöt. Vera var så mallig över sin enorma glass hon fick. Dexter fick ta ett dopp för att svalka sig lite, han älskar att bada. Fick han möjlighet hade han nog gjort det året runt men jag tycker inte att det känns särskiljt hälsosamt. Men han är glad att de äntligen är sommar tror jag, så han får bada varje dag! 🙈☺️ förra året åkte vi flera gånger om dagen med honom. Det är dock lite svårt att hitta nånstans att bada med honom på högsommaren, han är ju tyvärr inte välkommen på stränder..

Hade det så mysigt 💛 älskar små utflykter med familjen! Det är typ livets bästa.

Vi åkte hem runt lunch, man får ta de lite chill i början efter en stor operation. Kroppen orkar liksom inte för mycket.

Mamma kom hem till oss efter vi hade varit ute, myste med Vera och Ted. Simon åkte o hyrde ett släp och körde ett par vändor till tippen. Så guld utav honom. Har sett/ser så tråkigt ut i trädgården nu. Men så blir det ju när man renoverar, så allt man kan få bort är ju härligt. Känns som man sakta men säkert håller på att få trädgården tillbaka. Det är ett släp till på baksidan sen är de inte mer panel i alla fall. Kommer bli rörigt igen sen när vi börjar med altanen så då är det ju skönt att få bort lite av de som ligger.

Det vart jordens åskoväder... så vi gick in. Gucci kom aldrig med och jag gick ut o ropade som en galning efter henne men hon kom inte fram. Tror hon vart rädd, hon måste blivit jätterädd.

Jag är helt hjärtekrossad för i skrivande stund är det fredag och hon har fortfarande inte synts till. Hon är inte van vid att vara ute, hon kan inte området så bra och vart säkert förvirrad av åskan och blixtrarna att hon bara sprang. Kanske inte hittar tillbaka?? Vi har letat över allt, alla kvarter i närheten, bakom Willys bort till veras dagis och Midgård. Hela stenhagen, vo, gymnasiet, sjukhuset... ja överallt. Varje kväll och morgon men hon syns inte till. Jag är så oerhört ledsen och gråtit floder varje dag, sovit dåligt har jag också.
Sen är jag rädd att hon blev så rädd att hjärtat stannade på henne och att hon ligger nånstans. Hon är ju hjärtsjuk och på grund av stress så kan hjärtat stanna på henne om hon blir kraftigt stressad. Är så rädd för att aldrig få se henne igen, mitt hjärta brister💔💔 men jag hoppas fortfarande, det gör jag. Även om det känns som att hoppet är ute. Hon är inte bara en katt för mig, hon har de 7 senaste åren funnits där när ingen annan gjort det, fick mig att känna mig mindre ensam och fick mig att må bra igen när jag mådde dåligt. Hon är min bästa vän. Att inte bli mött i dörren eller att ha henne sovandes på min kudde gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag var inte beredd på dethär.

  • 26 and life

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229

Ni har väl inte missat?