Låt oss prata lite om amning...

En utav de första sakerna man blir frågad som nybliven mamma är: ”och amningen går bra?”, ”han suger på bra?”, ”och mjölken har runnit till?” Som om det skulle vara en helt oprivat fråga.

Detta är inte en fråga man bara får utav närstående utan även en fråga som främlingar lägger sig i. Varför bryr sig en främling om hur mitt barn får mat? Huvudsaken är väl att han får mat? Inte sant?

Främlingar som böjer sig ner i vagnen o beundrar det lilla livet, ställer sig rätten till att fråga om mina bröst och hur mitt barn får mat. Som om ångesten över att de inte fungerar inte vore nog? Ska jag varje gång jag går utanför dörren behöva berätta för folk att det är svinjobbigt och att han har svårt att ta bröstet? Att han är missnöjd? Att han inte vill? Känns lite som min ensak.

Tycker detta är ett stort problem, som förekommer allt för ofta. Varför ska det vara fråga som folk tar sig friheten att fråga?

För mig har det inte kommit naturligt. Inte med någon av barnen. Jag kanske inte gått in i de med rätt inställning? Jag vet inte.. men för mig har det inte varit en självklarhet att amma. Jag visst inte om jag ville, gjorde det mest för deras skull. Kalla mig konstig.. men det är så det är.

Men att amma borde ju vara mitt val? Det är min kropp? Ellerhur?
Hur kan då främlingar tycka att det är okej att lägga sig i? ”Det är ju så viktigt med amningen”.
Men ersättning skulle väl inte finnas om det inte var ett bra alternativ om amningen inte fungerar?

Med Ted har det varit svårt. Första veckan gick jättebra, han var nöjd och glad hela tiden. Jag fick pumpa ut o slänga för det fanns så mycket mjölk och brösten gjorde så fruktansvärt ont.

Men från ingenstans blev det jätte bökigt, Ted hittade inte längre bröstet.

Han grät och grät. Vi provade allt! Olika amningspositioner, amningsnapp, hamburgegreppet osv. Ingenting fungerade.

Så jag har nu valt att sluta amma. För Teds skull. Han är missnöjd och ledsen varje gång vi ammar. Han vill inte ha bröstet och har senaste dagarna slutat med att jag fått blanda en flaska för att han bara gråter. Det känns inte längre som att jag försöker amma för hans skull utan mer för min egen.

Jag ville inte amma från början. Men nu när jag inte får amma så känns det så himla tråkigt. De gångerna det har funkat har jag faktiskt tyckt att det är så mysigt. Så jag känner mig ledsen, det gör jag verkligen. Hade verkligen önskat att de fungerade.

Så när en främling står o beundrar min son vid köttdisken på Willys så vill jag inte behöva höra frågan ”amningen går bra?”
Jag vill inte oavbrutet känna mig dålig. Framförallt inte pågrund av en främling, någon som inte har någonting med det att göra. Blir så trött på att folk tror att det är okej att fråga om.. som om de skulle vara den mest naturliga fråga i världen. Nä fyfan!

Kan inte folk bara ta till sig detta och tänka ett steg längre i framtiden?

Vill inte behöva bli ledsen när jag går till mataffären eller i parken för att jag inte kan amma mitt barn. Det räcker med att det är jobbigt som det är. Låt mig inte hela tiden bli påmind över det.

Gillar

Kommentarer

malinhardstahl
malinhardstahl,
Intressant att läsa!
nouw.com/malinhardstahl
Mikaela P
,
Hej.
För mig så har amningen visserligen gått galant med båda barnen och jag är överlycklig för det MEN jag blir så in i norden stött av den frågan. Varför bryr sig folk om jag kan amma mitt barn eller inte?! Så länge barnen är glada, mätta, växer och har en glad mamma så ska det inte spela någon roll!
”Hen har ett bra matställe ser jag” hör jag otroligt ofta så tittar dem på mina bröst..

Som om det inte räcker med alla känslor man redan känner som nybliven mamma/tvåbarnsmamma så ska man behöva hantera främlingars frågor kring sådant dem absolut inte har med att göra.

Klokt av dig att lyssna in dig och ditt barn ❤️
IP: 82.99.3.229

Ni har väl inte missat?