Gravid v 9-13

Jag skrev ju att jag skulle dokumentera vad som hände i veckorna, tidiga graviditeten.

Jag har mått så dåligt så jag har helt ärligt inte orkat, jag har inte orkat nått typ.

Men ska sammanfatta mig lite och sen lovar jag att försöka uppdatera mer. JAG LOVAR!
Efter att ha spytt fler dagar i rag, (runt vecka 8) så fick jag primerna utskrivet istället mot illamåendet. En medicin som används till cancersjuka mot strålningsillamående. Tänkte att vad bra, nått seriöst shit nu. På torsdagen, 3 dagar efter att jag börjat med medicinen blev jag helt konstig. Jag kände först när jag kom till jobbet att jag inte kände mina händer, alls. Jag kunde liksom inte kontrollera dom, när jag skrev såg det ut som en 8åring skrivit - det var liksom inte jag som skrivit. Fast det var jag.
Gick på lunch och började känna mig lite fumlig och rörig i huvudet men gick tillbaka till jobbet och gjorde mitt bästa. På eftermiddagen hängde liksom inte kroppen med huvudet, eller huvudet med kroppen. Jag gick in i saker och höll på o ramla flera ggr. Mina händer skakade SÅ mycket. Typ som om jag hade jordens abstinens... men det hade jag ju inte. Simon fick hjälpa mig att stänga och jag var så förvirrad så jag visste inte ens vart jag lagt nyckeln när jag skulle ha den på måndagen sen..
Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte jag skulle åka ambulans till sjukhuset, vilket jag sa NEJ till och Simon skjutsade mig. Jag trodde på riktigt att jag fått en stroke. Det var så läskigt. När jag kom till sjukhuset förhörde dom mig om vem de kunde ringa som var min närmast anhörige, allt möjligt. Det har dom aldrig gjort innan så då blev jag extra rädd. De prioriterade mig och var med mig hela tiden, kanske för att jag var gravid jag vet inte. Men efter att ha spenderat några timmar där, tester, eka osv fick jag åka hem. Det var alltså en BIVERKNING av medicinen som inte är så vanlig men det händer. Självklart skulle de hända mig. Jag blir ju alltid offer.

Jag fick ondansetron utskrivet istället och började må lite bättre... trodde jag. Tog några dagar o sen spydde jag på de också. Spydde morgon, middag, kväll. Hela tiden och ska väl inte säga att det har slutat för det har det inte. Spyr fortfarande i stort sätt varje dag. Går ständigt runt och känner mig magsjuk. På riktigt, jag är inte den som tycker synd om mig själv men nu är det fan synd om mig på riktigt.... det är inte ens roligt. Kan inte njuta av att jag är gravid, vill typ bara att det ska vara över - hest igår. Jag vet att jag inte ska klaga för de finns de som inte får chansen att bära ett barn, jag är bortskämd att det gått så lätt men efter det har det inte varit lätt och det pratas inte så mycket om det, jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle vara såhär jobbig att vara gravid innan jag blev de första gången.

Utöver illamåendet har det inte varit några andra symptom i alla fall, tack o lov. Inte ens växtvärk i magen vilket jag minns sen sist, de var brutalt. De kommer väl....

Hoppas ni andra mår bra där ute :) snart kommer uppdatering om vecka 14 som jag går ur på fredag.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229