att vara öppen

Låt oss prata om detta.

Det är säkert flera som undrar varför och det är flera som stör sig. Det vet jag att det är. Vi kan ju prata om det istället.

Ibland mår man inte så bra, det bara är så. Ska jag då gå runt o låtsas som att det är en dans på rosor? vissa tycker säkert det och för några år sen hade jag nog också gjort det. Varför ska jag prata om det, visa att allting inte alltid är perfekt - de ifrågasatte jag då. Idag ifrågasätter jag istället... varför ska allting vara perfekt och varför i hela friden ska jag låtsas som att de är det? Jag är färdig med att låstas och det får man känna hur man vill över. Jag orkar faktiskt inte bry mig. Vill du inte höra, läs inte och fråga för fanken inte om du inte är beredd på att jag är ärlig!

"Som många av er vid det här laget vet så lever jag med en kronisksmärta i bröstkorgen, en smärta som jag alltid bär med mig. Den hör till min vardag. Det är ingen smärta som någon ser, ingen smärta man kan ta på o känna att den finns, den bara är där - precis hela tiden. För många verkar det vara svårt att se att den påverkar mig, jag är väl helt enkelt för bra på att dölja den, om man ens kan vara det. Men vad jag vill påminna er om så finns den där, att den inte är borta bara för att man inte ser den. Den är idag en del utav mig och jag har lärt mig att leva med den, acceptera att den alltid kommer finnas där och påverka mig i olika situationer - det finns nämligen ingenting jag kan göra åt saken mer än att inte låta den forma mig. Jag pratar inte så ofta om mina problem, jag pratar inte om hur ont jag egentligen har och jag biter för det mesta ihop när någon kommer med en snäsig kommentar. Jag har så många gånger suttit och tänkt på vad jag kan jämföra den med, för att försöka få människor att förstå.. men jag kan inte, jag kan inte sätta ord på det. Men tänk dig själv smärtan som uppstår av att gå med krossade revben/revben som slitits loss från dom andra och skelettsplitter i bröstkorgen i över 4år så kanske du förstår.. jag vet inte."
- Några rader jag skrev om min smärta för ett antal år sedan.

Jag orkar ärligt inte gå runt och säga "det är bra", varför skulle jag när det inte är det? Ibland svarar jag "nej o sen skrattar jag, för de är så flummigt hela grejen" folk frågar men vill inte egentligen veta utan man använder "Är de bra?" som en artighetsfras typ.. & det gör nog jag också men vill nån svara ärligt på hur det är så självklart, då lyssnar jag gärna.

Men jag orkar inte dom som låtsas som om livet är helt jävla fucking perfekt hela tiden, för det är det inte. Det vore ju för bra för att vara sant. Vi alla har med och motgångar och självklart väljer man själv vad man vill prata om.
Jag har valt att vara öppen med min smärtproblematik, för min egen skull. Jag vill att folk ska vet varför jag inte alltid orkar. Varför jag inte alltid är glad och varför jag inte alltid strålar som en sol. Jag vill att folk ska veta varför, så att de har förståelse och kanske inte ser mig som en person som är dryg och otrevlig, det passar när det passar liksom. Därför är jag öppen, jag skriver i min story på instagram, inlägg på instagram där ni ser. För jag vill att ni ska se.

Jag vill inte att min smärta ska vara osynlig, jag vill att den ska få synas i alla fall ibland. För att lättare bli förstådd. Det gör den inte, den syns inte för någon annan än mig själv. Min stackars Simon och vera. Det är dom som oftast får se den. När jag hjälplöst gråter för att det gör ont eller när jag ligger och sträcksover för att orken inte finns efter att jag har ansträngt mig. Det är hemma den syns. Så bara för att den inte syns behöver det inte betyda att den inte finns där och att jag inte får prata om den, tvärtom. Jag tänker låta den göra sig hörd och jag gör det. Vare sig ni vill eller inte.

Stämpla mig gärna som "hon som alltid klagar", "hon som inte vet vad hon pratar om", "hon som bara vill ha uppmärksamhet" gör det... det är era stämplar ni väljer att sätta på mig. Inte mina.

Men stämpeln jag tänker sätta på mig själv är:
Jag är stark, starkare än många andra. Jag står upp för mig själv, mer än många andra gör. Jag vill inte ha uppmärksamhet, jag vill sprida en vetskap och förståelse om kring mig. Jag är stolt över mig själv, precis som jag borde vara.

Bara så att ni vet.

Gillar

Kommentarer

Inger
Inger,
Starkt Anna!!
Claudia
Claudia,
❤️❤️❤️
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229